je vois la fin en fin.

Jag kan inte fatta det. Tiden bara glider förbi. Alla timmar som verkar sâ lânga och mânga av filosofi och historia har snart fâtt ett slut. SKÖNT. Jag har ju ändâ spenderat största tiden med att skriva dagbok, lyssna pâ musik och filosofera i mitt egna lilla huvud. Men ooouuuf vad jag tycker det har gâtt snabbt. Det känns som om det var max 4 veckor sedan som jag tog hejdâ av mamma o pappa i Köpenhamn och satt mig pâ den där 15h tâgresan med mitt feta bagage. 4 veckor sedan jag stod och väntade pâ Strasbourgs station med hundratals människor som passerade förbi mig - vilka kunde vara min nya familj där jag ska spendera ett âr hos egentligen? Ensam men nyfiken. Vad hade detta land att visa som inte Sverige kunde? Det kânns otroligt vid tanken att jag kom till en region som jag inte viste existerade innan ( som jag senare trodde var Tyskland), i ett land jag vagt hade kunskap om egentligen (jag trodde jag kunde sâ mycket om Frankrike men ne ne ne!)till ett land där jag inte kände nâgon.. Det känns som det var 4 veckor allt var sâ där snurrig och disigt och jag inte förstod nâgontind vad som hânde eller vad folk sa.

Men det är inte 4 veckor sedan. Det är mer än 8 mânader sedan.Jag är pâ slutfasen av mitt utlandsâr. Och det känns. Sommaren är här, folk förbereder sin examen 24/7, jag kryssar rutor i min kalender till nedräkningen. BOOM. Den är snart där, det kommer smälla. Hemma väntar sista âret pâ Spyken där jag inte kânner en kotte för tillfället. I tvâan kandes allt sâ himla fel, jag var obekväm hela tiden och kunde inte andas. Nu har jag fâtt andas pâ en ny plats i 8 mânader och det har nog räddat mig. Men detta âr har verkligen varit det jobbigaste (bâde psykist och fysiskt) som jag nâgonsin varit med om. Jag är nog inte ensam om att ha grâtit Niagarafall och längtat hem och hatat Frankrike in i minsta sockermolekyl som finns här.

 andra sidan...har jag spenderat det mest fantastiska âr i mitt liv. Alla de môten jag gjort med människor som berôrt mig. Personer som verkligen gâtt rätt in i mitt hjärta, det kommer svida reält vid avresan. Je vous aime. aime aime aime. Jag har lärt mig sâ muycket om mig sjalv, om andra, om just möten, om att stâ ut att vara ensam, att lösa konflikter, att lita pâ andra, att lita pâ mig, att hitta tillbaka till sig sjalv. Hela min vistelse här har varit ganska okontrollerad hela tiden. Jag har ändâ försökt hâlla reda pâ mig själv i denna röra vilket inte alltid varit lätt. . än är det inte slut men jag är sâ tacksam att jag fâr uppleva denna fantastiska resa även om det varit rent ut sagt ett helvete otaliga gânger.

moh

2010-05-28 @ 22:14:36 Allmänt Permalink

Postat av: Anonym

underbara lilla människa ,älskar dej

du är så fantastisk!!

love mamut

ses snart efter Paris resa

2010-05-29 @ 18:24:29
Postat av: A´son

Du är så kloooook. Vilken berg- och dal resa. Å vilken utveckling! Å bilderna!!!!

Jättekramar!!!!!!



aaaa

2010-05-30 @ 21:25:05
Postat av: Josefin

ida.. åh. jag har inte varit inne här på ett litet tag. det har varit mycket nu. prag.. bal.. student. STUDENT. till slut är det slut, leken är överlevd. j'ai vu la fin. enfin. det är rätt nollställt nu, och karusellen har inte riktigt slutat snurra. känner typ fortfarande ett behov av att föra kalender, många uppskjutna träffar, återträffar, kvalitetsstunder osv. heh. men.. ibland blir det väldigt påtagligt att det är fini. jag är exempelvis onormalt blödig och sentimental. det började när jag sprang ut från spyken, 15.47 den 10. jag höll i vår klasskylt, skrek och blåste visselpipa och hoppade, hamnade i mamis armar, och.. bröt ihop, fullständigt. haha. och igen. och nästan igen, flera gånger om, under min fest. och så idag kom tårarna när jag såg sista avsnitten av sex and the city säsong 6. och så.. nu, när jag läste det här inlägget av dig. alltså. jag fick tårar i ögonen. väldigt. olikt. mig. men. så är det ju.

jag ser så mycket fram emot att revoir toi, det vet du. ska tänka på dig när jag ser temper trap på glaston.



ps. precis matchande min sinnesstämning är en av världens bästa låtar. klassikern la ritournelle. du måste ju ha hört den, men ändå:

http://www.youtube.com/watch?v=Gu1fTcGdS8A&feature=related

bises! ds.

2010-06-14 @ 01:06:45
Postat av: Josefin Schack

ida.. åh. jag har inte varit inne här på ett litet tag. det har varit mycket nu. prag.. bal.. student. STUDENT. till slut är det slut, leken är överlevd. j'ai vu la fin. enfin. det är rätt nollställt nu, och karusellen har inte riktigt slutat snurra. känner typ fortfarande ett behov av att föra kalender, många uppskjutna träffar, återträffar, kvalitetsstunder osv. heh. men.. ibland blir det väldigt påtagligt att det är fini. jag är exempelvis onormalt blödig och sentimental. det började när jag sprang ut från spyken, 15.47 den 10. jag höll i vår klasskylt, skrek och blåste visselpipa och hoppade, hamnade i mamis armar, och.. bröt ihop, fullständigt. haha. och igen. och nästan igen, flera gånger om, under min fest. och så idag kom tårarna när jag såg sista avsnitten av sex and the city säsong 6. och så.. nu, när jag läste det här inlägget av dig. alltså. jag fick tårar i ögonen. väldigt. olikt. mig. men. så är det ju.

jag ser så mycket fram emot att revoir toi, det vet du. ska tänka på dig när jag ser temper trap på glaston.



ps. precis matchande min sinnesstämning är en av världens bästa låtar. klassikern la ritournelle. du måste ju ha hört den, men ändå:

http://www.youtube.com/watch?v=Gu1fTcGdS8A&feature=related

bises! ds.

2010-06-14 @ 01:07:15



Jag heter

Mail

Min hemsida

...och äntligen, det jag vill skriva