ett år i frankrike

coucou!
idag är det den 13 dagen i Frankrike, det känns längre faktiskt! Frankrike är mycket annorlunda jämfört med det lilla landet i norr som jag kommer i frân. Men stormen har lagt sig lite, jag har lyckats acceptera (sâ när pâ) att vara mer kontrollerad och övervakad (i alla fall i skolan o pâ internatet). Hemma hos vârdfamiljen âr det soft; det är hemtrevligt här. Pâ internatet är väggarna kala och vita, men man fâr fylla dem med vad man vill. Det skall jag ocksâ göra. Océan, tjejen jag delar rum med, har tagit med en flagga frân Peru och en frân Australien som gôr det lite mer färgglatt; och jag har n^gra foton pâ väggarn. Océan är trevlig och hon har tagit med en radio sâ vi kan lyssna pâ musik nÄr vi pluggar. Vi pratar oftast engelska eftersom jag Är sâ trött i huvudet pâ kvâllarna. hon använder sina händer jättemycket nÄr hon pratar, kanske för att hon tar kvällskurser i teckensprâk pâ onsdagskvällarna. De flesta pâ internatet âr sjyssta; de som gâr terminale i alla fall (som bor i min korridor). Mourane heter en tjej som ocksâ är mkt sjysst, hon har sin vägg tÂckt med bilder frân modetidningar och hon har en iPhone som hon lânar ut till mig ibland om jag vill kolla min facebook. Hon lär mig franska ord och rÄttar mig om jag sÄger fel; hon har lârt mig lite "verlange" som âr ett " nytt sprâk" bland ungdomar. Man byter plats pâ bokstäver. Tex "une femme" blir "une meuf" ; un fête blir en teuf osv. Sen har vi Roxanne som delar rum med Mourane och hon kan tala Alsacien som Är sprâket hÄr i Alsace, det lâter starkt som tyska. Hon ser ut som Regina spektor och bjuder ofta pâ godis. Sen finns det en tjej; Crystal som bor i Strasbourg men pâ internatet under veckorna, jag skrattar mycket me henne ibland vet vi inte varför. Och sen andra tjejer som ocks^ ^r snälla! I skolan försôker jag bekanta mig med folk under de endast 5 minuter korta rasterna OMG jag har aldrig i hela mitt liv uppskattar 5 minuters raster innan. Ibland hänger jag med vissa gäng i bland med andra; ibland med en person, ibland med ingen. Benjamin heter en kille i min klasss som började nu i terminale; Han ^r sna^ll men pratar lite englesska och jag pratar ju lite franska.. Han ser ut som en hobbit fast lâng; mörkt lockigt hâr; han skall bli formdesinger efter skolan vad jag förstod! Benjamin bor ocksâ pâ internatet men fÖr killar dâ. Hans familj bor annars i Sweiz ( hur stavas det??) men han är född i Paris. SEn finns det mânga fler som âr jag borde beskriva men jag har lite ont i min hanled eftersom jag inte sitter vid datorer sâ mycket nu förtiden och är inte lika van haha.

Och jaa jag har sett den där typsika fransmannen här! Gammal och med basker pâ ett ödsligt café och med en baguett. ALla här gâr runt med baguetter, första dagen jag kom hit sâg jag en liten kille pâ cykel som hade tvâ baguetter under armen. Sâ baguetten lever hâr i Frankrike, ännu! Fast min vârdfamilj visade "stolt" upp WASA knäckebröd i en supermarketbutik och jag fick lite hemlângtan...pga ett jâkla knÄckebrödspaket! haha:
// Ida i det märkliga baguetternas land