ett år i frankrike

Bonsoir tout le monde,

sitter nu med en känsla av förvirring. Pâ fredag har jag blivit kallad till Strasbourg för att göra le Bac=examenprov i bâde badminton och lângdistanslöpning... För det första har jag redan gjort tre examen i sport: badminton, dans och basket. Varför l'Academie de Strasbourg kallat mig för nya test vet inte ens rektorn pâ min skola. För det andra känner jag mig redo att göra dem, jag "missar" 3 timmars filosofi och 3 timmars engleska vilket känns "sâ" hemskt. Men att springa lângdistans är inte min grej.

Min kontition är obefintlig och nâr jag en gâng varannan mânad har gett mig ut pâ joggingtur har jag sprungit  max 5 sânger pâ min iPod i rad och sen flâsat i flera dagar efter. Det är illa. Jag trodde dansen skulle ge mig bättre kondition men att kräla omkring pâ golvet till fiskmâsskrik gynnar inte hälsan fysiskt i alla fall. Även det faktum att jag ska ta mig till Strasbourg kl 5 pâ morgonen för att vara i tid till 07:30 gör mig galen. Som grädde pâ moset ska jag ta mig till en stadio i Strasbourgs förort Hautpierre som mânga sâger är mycket "otrevlig". Men för att missa filosofin och engelskan gör jag vad som helts.[Bild fran Google, Hautpierre känns sâ WESH! Men det är Barr ocksâ, sâ jag har inget att oroa mig för]

Och Strasbourg älskar jag ju ändâ att vistas i n'importe quand...sâ jag gör det. För att jag inte har ngt bättre för mig. (Förstâr ni hur mânga gänger jag gjort saker som jag inte skulle gôra i vanliga fall bara för att jag inte har haft ngt bâttre för mig här. Som att googla var IKEA gör sina möbler. Som att torka och damma i internatrummet fast städerskan gör det varje dag. Som att sitta och beundra vinodlingarna i timmar.) La vie est belle.

I helgen firades det Valborg i Lund för fulla muggar.. I Frankrike existerar inte denna offentliga, allmänna fest. Jag och Billie drog till Strasbourg för att skämt â sido fira Valbourg. Det närmaste vi kom valborgsbrasan var när vi tände en tändsticka och sjöng Nu grönskas det. Det var en mycket speciell Valbourg..skratt, fransmän, grât, trängsel pâ Strasbourgs populäraste klubb(...) nudlar kl 5 pâ morgonen och djupa samtal tills solen gick upp. Kommer aldirg glômma detta moment! [Billies bild]

Before that... i tisdags var jag pâ min sista dansföreställning med dansgruppen. Allt var sâ bra och fint och poetiskt och sâ mycket David Lynch över det hela. Jag var rädd, facinerad, road, förvânad, imponerad, äcklad och överraskad om vart annant. Mmm fantasin och kreativiteten flödade. 32 rue, Vandenbraden hette föreställningen. Om det gâr, se den! [Bild fran Google]

I övrigt börjar jag inse att mitt âr i Frankrie är inne pâ sista visan. Det âterstâr drygt 10 veckor kvar och av skolan 8 veckor. Det jag upplevt är nâgot som jag inte kan beskriva med ord. Ni andra som är eller har varit utbytesstudenter förstâr nog vad jag menar. Men det är inte dags för LE GRAND UTVÄRDERING ännu mina vänner. Det kommer mot det riktiga slutet.

Jag är för tillfället alldeles glad, varm och nyfiken. Jag känner mig öppnare än nâgon sin (tack) och inspirerad och ja. Name it or something. [Bilden nedan, BBQ hos min värdfamilj, vi satt ute och Billie var dâr!]

 

Till sist,de tvä bâsta lâtarna för tillfället!

Paix.